söndag, juni 12, 2011

Otrygg hundägare. Det ska inte få vara så här!

MIRAKULÖST RÄDDAD. Nettan Caspersen, 61, räddade som genom ett mirakel sin nioåriga hund Pablo från attacken. Hon lossade Pablos koppel och fäste det i kamphundens strypkoppel. Jag försökte strypa honom. "Jag är inte särskilt stark men jag tänkte bara på min hund", säger Nettan.

Attackerade av kamphund

HELSINGBORG. Nettan Caspersen och hennes hund Pablo blev brutalt attackerade av en lösspringande kamphund.
Kamphunden vräkte omkull Nettan och bet henne i båda händerna.
Sen högg den sig fast i Pablos huvud och vägrade att släppa taget.
- Jag var helt säker på att han skulle dö, säger hon.
Vid 21-tiden i torsdagskväll. Nettan Caspersen, 61, och hunden Pablo - en spansk podenco - är ute på sin kvällspromenad i Helsingborg. De närmar sig cykelvägen vid Borgholmsgatan.
- Längre bort på cykelvägen står en hundägare som jag sett många gånger förut. Han har alltid sin stora kamphund löst springande.
Nettan känner sig illa till mods och bestämmer sig för att ta en annan väg. Men hon hinner knappt fullfölja den tanken innan kamphunden har fått korn på henne.

"Den kommer döda honom"

Den kraftigt byggda hunden rusar mot Nettan och vräker omkull henne. Den hugger henne i båda händerna. Sen ger den sig på Pablo.
- Den biter sig fast vid Pablos vänstra öra. Jag tänkte: "Det här klarar vi aldrig. Den kommer att döda honom".
Trots att Nettan är illa skadad - händerna blöder kraftigt - så lyckas hon lossa Pablo från sitt koppel.

Försökte strypa honom

I det panikartade kaoset fäster hon det sedan i den attackerande hundens strypkoppel. Sen drar hon åt med full kraft.
- Jag försökte strypa honom. Jag är verkligen inte särskilt stark men jag tänkte bara på min hund.
Efter vad Nettan Caspersen upplever som en evighet - i efterhand uppskattar hon det till ett par minuter - släpper kamphunden sitt grepp om Pablos huvud.
Pablo spenderar torsdagskvällen på Helsingborgs djursjukhus och Nettan åker till akuten. I dag är hon fortfarande svårt chockad.

Vågar inte gå ut

- Jag är bandagerad och går på antibiotika. Jag mår inte särskilt bra. Pablo är svullen på huvudet och fortfarande mycket orolig.
- Det värsta är att jag inte längre känner mig trygg i mitt eget område. Jag vågar inte gå ut med Pablo här längre.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar